Feeds:
Inlägg
Kommentarer

En unikt stark debattartikel på SvD Brännpunkt:

Erik Cornell: ”DO sårar vårt rättsmedvetande. Att vägra handslag är inte straffbart – men i vårt samhälle en av de värsta skymfer.

Eller som Mark Steyn skriver:

I en mer kulturellt självsäker tid, konfronterades britterna i Indien med sedvänjan ”suttee” – en tradition att bränna änkorna på ett bål bredvid deras avlidna män. General Charles Napier var oklanderligt multikulturell:

”Du säger att det är er sedvänja att bränna änkor. Nåväl. Vi har också en sedvänja: När någon bränner en kvinna levande, så lägger vi ett rep runt dennes nacke, och hänger honom. Så bygg ditt likbål; bredvid det kommer mina snickare att bygga en galge. Ni kan följa er sed. Sedan följer vi vår.

Förr och nu

Antar vi kommer att fortsätta med stöldraiderna från Mopsens blogg…. Här dagens postning från den gode Bojerud:

Jag var krigsplacerad i Arlandaförsvaret 1978-1986, Då omfattade det:

Stridsgruppstab

3 värnkompanier om vardera ca 200 man

1 luftvärnsautomatkanonkompani om ca 200 man

4 lokalförsvarsluftvärnsplutoner om vardera 58 man

1 cykelskyttebataljon om 814 man

1 bastropp ur Flygvapnet jämte 1 flygfältsingenjörkompani, sammanlagt ca 300 man

Motanfallsreserv: 1 pansarbrigad (PB 10) om ca 6.000 man.

72 stridsvagnar, 24 haubitser, 8 granatkastare, 22 luftvärnspjäser.

Så mycket stridande trupp finns det idag inte i hela Sverige.

Värmlands riksdagsmän är märkvärdigt aktiva bloggare. Ett helt gäng finns på VF och moderaten Jan Evert Rådhström på NWT. Bara vänsterpartisten Marie Engström saknas. Här är bloggens kortrecension:

Berit Högman (S): Uppdateras just nu ett par gånger i veckan. Medellånga inlägg med strikt politiskt innehåll. Få bilder. Korrekt och inte särskilt personligt. Betyg 2.

Bengt Berg (V): Vänsterpartistisk poet och kommunpolitiker från Torsby, som sannolikt kommer att sitta i riksdagen nästa period. Sporadiskt uppdaterad blogg. Politik uppblandat med kultur, med viss personlig touch. Få bilder. Betyg 3. Skulle verkligen kunna bättre, inbillar man sig.

Lars Mejern Larsson (S): Socialdemokratisk riksdagsman med facklig bakgrund. Intensivt uppdaterad blogg med mycket bilder både från vardag och arbete. Här får man verkligen följa Mejerns dagar, om än främst med bilddokumentation. Texterna är det värre med. Mycket korta satser som dessutom är illa skrivna med en kommatering som garanterat ingen svensklärare (eller annan människa) kan begripa. Aldrig några utvecklade resonemang, vilket är ett självklart minus. Ändå en kul blogg. Klar 4a i betyg, i den här konkurrensen.

Nina Larsson (FP): Hyfsat regelbundet uppdaterad blogg. Mest seriös politik men även en del om privata förehavanden (Nina Prenumererar på Fantomen). En och annan bild. Vettig blogg men inte mer än 3 i betyg. En knapp 3a.

Christian Holm (M):Rätt så lik Nina Larssons blogg ovan. Holm har dock mycket mer utrikiska reflektioner på sin blogg och är än mindre benägen att skriva något egentligt privat. Betyg 2. Tyvärr trist.

Ann Kristine Johanson (S): Regelbundet uppdaterad, men nästan bildbefriad och, med tanke på mediabilden av Ann Kristin Johansson, en väldigt opersonlig blogg. Som dom flesta bloggar här, oambitiös. 2:a i betyg.

Dan Kihlström (KD): Ett mönster börjar skönjas. Se ovan. Betyg 2. Utan ambitioner.

Jan Evert Rådhström (M): Mycket kompetent och personligt färgad blogg. Uppdateras 2-3 gånger i veckan. Betyg 4,5. Rådhström tycker faktiskt till om allt mellan himmel och jord. Minus för den lilla andelen reflektioner på privatlivet, men det är absolut inget problem, eftersom Rådhström är så personlig om sitt arbete och i sina åsikter. Inläggen är långa men inte störande långa. Plus i kanten för det levande språket. Ambitiöst, kort sagt.

Med tanke på det senast skrivna är det lätt att utse Jan Evert Rådhström till segrare, överlägsen sådan. Som lika klar tvåa kom Mejern, som dock gör det väldigt lätt för sig när han aldrig skriver något längre. Men som bildblogg betraktat är den helt godkänd. Det är ett smidigt sätt han hittat att omvandla politikens säkert ofta trista vardag till smältbar information på.

I övrigt är det väldigt tråkigt. Jodå, man berättar om arbetsdagens huvudteman, men på ett så fantastiskt oengagerande vis. Fanns det inga aha-upplevelser alls man kunnat spinna iväg på under dagen? Var det tvunget att bli så här tråkigt? Skärpning, eller lägg ner bloggandet.

SD Kurirens chefredaktör om årets tunnaste böcker. Hela listan av böcker som förlagssverige antagligen inte väntar på här… Här är våra favoriter:

Per Gahrton: Nyktra dagar.

Försvarsminister Sten Tolgfors: Så stärkte jag Sveriges försvar.

Mona Sahlin: Tankar.

Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt: Vår älskade svenska kultur.

Migrationsminister Tobias Billström: Skäl för att islamiseringen måste stoppas.

Ärkebiskop Anders Wejryd: Äktenskapet mellan man och kvinna – ett försvarstal.

Jonas Gardell: Min otroligt roliga stå upp-komik.

Göran Hägglund: Så räddade jag KD genom mitt kraftfulla ledarskap.


Sångaren Tito Beltran som fällts för flera punkter av sexbrott, bland annat mot en sjuårig flicka, riskerar att snart släppas ut.

Som väl är har Tito lovat att bränna sitt pass och flytta till Chile när han väl är klar med anstalten. Aftonbladet skrev 2008:

I sitt födelseland Chile går han till hård attack mot Sverige.

– Svenskarna är de mest rasistiska som finns. Det här landet tolererar inte ”svartskallar” och jag är en av dem, säger han i en intervju med tidningen Las Últimas Noticias.

Enligt Tito Beltran är det på grund av hans utländska bakgrund som han tvingas sitta i häktet i väntan på rättegången på fredag.

För tidningen berättar han att han har gått ner tio kilo sen han frihetsberövades i början av december.

– Men det beror på att jag blir äcklad av att äta svensk mat. Jag vill inte ha något från det här landet. [...]

– När den här vidrigheten är över tänker jag kalla till presskonferens så att alla kan se hur jag bränner mitt pass och ber svenskarna dra åt skogen, säger Tito Beltran enligt tidningen.

Som ett sätt att påminna om löftet har en Facebook-grupp startats, vid namn ”Hjälp Tito Beltran”. Programförklaringen lyder:

Nu är det dags att förbereda för Titos frisläppande. Tito lovade innan han åkte i finkan att han skulle bränna sitt svenska pass. Vi måste hjälpa honom nu och det bästa vore om en grupp hjälpsamma kan möta honom utanför porten och där ha en liten ceremoni (bränning av passet). sedan ger vi Tito lift till Arlanda där vi ser till att han får en enkel biljett till Chile och sätter honom på planet.

Ännu har gruppen bara 66 medlemmar, men kan växa hundrafalt om information om Titos frisläppande når ut.

Idag har vi lagt till Henrik Oscarssons särklassiga statsvetarblogg i blogrollen. Oscarsson arbetar vid valforskningen, Göteborgs universitet, och är väl given efterträdare att axla Sören Holmbergs mantel när denne pensioneras och blir emiritus.

Jehovasvarning?

I vårt distrikt pågår av och till vissa diskussioner om värdet med hembesök av politiker. Ska vi knacka dörr?

Först: Gillar folk att få besök av politiker? Tveksamt. Enligt en undersökning från Synovate undanber sig 80 procent av svenskarna både hembesök och telefonsamtal från politiker. En internetundersökning i DN idag ger ännu tydligare besked, med 87 procent som inte vill ha hembesök. Genom att oombedda knacka på hos dessa dessa riskerar det besökande partiet rimligen att dra på sig viss irritation.

Bloggens manskap tror inte på den här metoden. För egen del känner vi att det är lite ”Jehovas vittnen”-varning över det hela. Folk gillar det inte och det är verkligen inte många partiarbetare som känner sig bekväma med detta. Dessutom måste det ju resultera i en oerhörd tidsåtgång, tid som kan läggas på annat, möjligtvis effektivare kampanjarbete.

Därmed inte sagt att enskilda och partiavdelningar som finner det intressant, inte ska få pröva. Men en varning utfärdas alltså.

Jimmy Fredriksson skriver i GT om varför detta har svårt att fungera i Sverige:

svenskarna slår vakt om sin integritet. Folk vill inte ha politik i hårbotten i hemmet.

Men nu har partiernas valstrateger både förläst och försett sig på Barack Obamas framgångsrika valkampanj som gick ut på personliga besök och telefonsamtal. Och den gick ju lysande. Alltså tänker framför allt Socialdemokraterna och Moderaterna satsa stort på dörrknackning.

Gör inte det!

Icke desto mindre har moderaterna alltså tänkt sig att satsa på hembesök i nästa valrörelse. Kanske inte så stort, men 300 000 besök i alla fall. Hur det går med det blir intressant att se. Gissningsvis är det här mest en del i partiernas hopp om att kunna ”spinna” partierna som maximalt väljarvänliga och ge dom en nimbus av folklighet (i dessa tider av kroniska medlemstapp för partierna).

1000 norska – muslimska – taxichaufförer demonstrerar mot normal västerländsk yttrandefrihet. DN:

Nästan 1.000 muslimska taxichaufförer parkerade natten till lördagen sina bilar i Oslos centrum i protest mot att Dagbladet tryckt karikatyrer av profeten Muhammed.

Stämmer till djup eftertanke.

Tydligen finner dessa invandrare det rimligt att kollektivt agera för sin kultur och religion i det nya landet, mot värdlandets hävdvunna sedvänjor, frihet och kultur. Beklagligt, för att inte säga aningen kusligt.

Ja, du, Ola Nordmann och Svensson. Kanske dags att börja använda det där ni har mellan öronen…?

Dagbladet

SD:s kommunalfullmäktigerepresentant i Karlstad, Erik Braunerhielm, skrev förra veckan en replik på det moderata oppositionsrådets avståndstagande från samarbete med SD efter valet på NWT Debatt. En slutfråga i Braunerhielms replik var om moderaternas avståndstagande delas av de övriga borgerliga partierna. Idag fick vår man i fullmäktige svar från det folkpartistiska förstanamnet på den kommunala valsedeln, Niklas Wikström, som uttrycker sig klart nog:

För att vara ytterst kortfattad och tydlig är svaret från mig och Folkpartiet liberalerna i Karlstad att vi inte bara stänger dörren för ett samarbete med SD, utan vi murar även igen dörren, förstärker den med tredubbla plåtdörrar, larmar den och bygger en vallgrav på andra sidan. Förhoppningsvis ser väljarna i Karlstad och övriga Sverige igenom SD:s hota-, skrämma och mutapolitik som bara går ut på att skapa ett vi-och-domtänkande. Vi i Folkpartiet Karlstad säger alltså Nej till SD och därmed nej till populism, främlingsfientlighet och intolerans.

Är det inte tragiskt att debatten ska behöva förfalla till denna infantila nivå? Man behöver inte vara psykolog för att se hysteriska tendenser i detta meddelande.

Oppositionen i Karlstad förbereder redan förlorarens ursäkter på valnatten. Kanske rentav en välförtjänt förlust med detta politikervirke.

(Repliken i skrivande stund ännu inte på nätet)

Uppdaterat. Finns nu på internet.

Äldre inlägg »